Det som var ett skämt vid nio blev potentiell verklighet vid tolv.
Tvära kast och följt av en extrem obeslutsamhet.
Varför kan inte livet vara så som jag planerat det?
onsdag 14 november 2007
onsdag 24 oktober 2007
Evig ungdom
Var i dag på ett "skolelever firar FN-dagen-jobb" och lyckades med konststycket att inom ungefär tre minuter efter att jag kommit dit bli utskälld av en lärare.
Hon skrek mer eller mindre åt mig att snabbt sätta mig eftersom de skulle börja.
"Ja, men först ska jag tänka ut vart som det passar bäst att jag är", sa jag och viftade lite diskret med min tidningspenna.
Hon förstod inte riktigt hinten om att jag var reporter.
Naturligtvis var jag en högstadieelev. Till hennes försvar kan sägas att jag hade en högstadieprao i hälarna och visst ser jag ung ut... Men det var ändå en hyfsat skamsen lärare som sprang i kapp redaktionsbilen för att be om ursäkt.
Fast samtidigt, även om jag varit elev var tonen knappast passande... Lite respekt även mot elever skulle inte skada.
Men visst är det trevligt att veta att jag fortfarande kan wallraffa på högstadiet.
Hon skrek mer eller mindre åt mig att snabbt sätta mig eftersom de skulle börja.
"Ja, men först ska jag tänka ut vart som det passar bäst att jag är", sa jag och viftade lite diskret med min tidningspenna.
Hon förstod inte riktigt hinten om att jag var reporter.
Naturligtvis var jag en högstadieelev. Till hennes försvar kan sägas att jag hade en högstadieprao i hälarna och visst ser jag ung ut... Men det var ändå en hyfsat skamsen lärare som sprang i kapp redaktionsbilen för att be om ursäkt.
Fast samtidigt, även om jag varit elev var tonen knappast passande... Lite respekt även mot elever skulle inte skada.
Men visst är det trevligt att veta att jag fortfarande kan wallraffa på högstadiet.
måndag 22 oktober 2007
Skrivångest
Har aldrig haft några litterära ambitioner.
Varför får jag då ångest över alla briljanta skribenter som finns?
En känsla av otillräcklighet insmyger sig...
En stund, för att sedan fly bort.
Varför får jag då ångest över alla briljanta skribenter som finns?
En känsla av otillräcklighet insmyger sig...
En stund, för att sedan fly bort.
torsdag 18 oktober 2007
Mediecirkus
I dag var jag på ett av mina första hysteriska jobb, biljettsläpp inför schagerspektakelt. Jag och alla andra medier var där. Det var skoj, och konstigt nog var jag totalt oförberedd på att det skulle vara mediehysteri.
Jag fick leka tv-fotograf vilket gick hyfsat till svt och tv4 började dyka upp. Då började jag inse att jag är alldeles för kort för ett kamerastativ ich att jag inte hunnit vitbalansera i hetsen. Men... konstigt nog blev inslaget helt ok... om kanske inte "riktig tv-klass".
Skoj var det i alla fall och jag kunde inte låta bli att förundras över att vi allihop sprang runt som yra höns för något som kanske inte är en sån big deal.
Men sådan är mediecirkusen i bland.
Jag fick leka tv-fotograf vilket gick hyfsat till svt och tv4 började dyka upp. Då började jag inse att jag är alldeles för kort för ett kamerastativ ich att jag inte hunnit vitbalansera i hetsen. Men... konstigt nog blev inslaget helt ok... om kanske inte "riktig tv-klass".
Skoj var det i alla fall och jag kunde inte låta bli att förundras över att vi allihop sprang runt som yra höns för något som kanske inte är en sån big deal.
Men sådan är mediecirkusen i bland.
onsdag 17 oktober 2007
Det får man för att man åkt bil
Det var tungt att cykla de sju kilometerna uppför från redaktionen i dag.
Hade väldiga problem att öppna hissdörren.
Det var lite tungt, men vad kan man vänta sig när man glassat runt i bil i över två veckor.
Å andra sidan är hissdörren svåröppnad även utan otymplig cykel.
Hade väldiga problem att öppna hissdörren.
Det var lite tungt, men vad kan man vänta sig när man glassat runt i bil i över två veckor.
Å andra sidan är hissdörren svåröppnad även utan otymplig cykel.
onsdag 10 oktober 2007
Yupp, mitt hem är bland de fulaste husen som finns
Haha, en rätt stor del av vlt.se-läsarna tycker att mitt hus är ett av de fulaste husen i stan.
Jag brukar beskriva vägen hit med "och så ser du det fulaste hus du nånsin sett och där bor jag". Verkar som jag är långt i från ensam att tycka så.
Bjurhovdatoppen är inte vacker.
Jag brukar beskriva vägen hit med "och så ser du det fulaste hus du nånsin sett och där bor jag". Verkar som jag är långt i från ensam att tycka så.
Bjurhovdatoppen är inte vacker.
tisdag 9 oktober 2007
Mitterminsrapport
Fy fan. Egentligen behövs inte fler ord. All ambition att skriva något som är ens det minsta intressant i texten är som bortblåst.
tisdag 2 oktober 2007
Egentligen borde det vara självklart
I dagens svenskan säger centerns Christer Mellstrand att barnbidraget bör slopas och inte ges till höginkomsttagare.
Även om problemen med administrativ kostnader och gränsdragningar skulle bli stora kan jag inte annat än att hålla med. Varje gång när jag hör om föräldrar som stoppar undan barnbidraget för att ge till barnet när det fyller 18 blir jag lika förbannad.
Visst är det inte fel att ge barn en bra start i livet med sparade pengar. Men jag har faktiskt ingen lust att lägga min skatt på att barn i familjer med två välavlönade föräldrar kan köpa sig en lägenhet i innerstan.
Däremot betalar jag gärna till de som verkligen använder barnbidraget till det som det är tänkt för får det. Att ge barn en bra tillvaro just då oavsett om det betyder att familjen kan ha en bil att skjutsa till träningarna, att de kan få nya glasögon när de behöver eller bidrar till huslånen så att barnet får bo kvar i sitt hus även efter föräldrarnas skilsmässa.
Dessutom vet jag att det finns föräldrar som till och med tycker att föräldrar som inte stoppar undan barnbidraget för barnens kommande lägenhetsköp försummar sina barn. Skitsnack och bara ett bevis på att dagens system är åt skogen.
Bättre då att höja barnbidraget till det dubbla för dem som verkligen behöver det.
Även om problemen med administrativ kostnader och gränsdragningar skulle bli stora kan jag inte annat än att hålla med. Varje gång när jag hör om föräldrar som stoppar undan barnbidraget för att ge till barnet när det fyller 18 blir jag lika förbannad.
Visst är det inte fel att ge barn en bra start i livet med sparade pengar. Men jag har faktiskt ingen lust att lägga min skatt på att barn i familjer med två välavlönade föräldrar kan köpa sig en lägenhet i innerstan.
Däremot betalar jag gärna till de som verkligen använder barnbidraget till det som det är tänkt för får det. Att ge barn en bra tillvaro just då oavsett om det betyder att familjen kan ha en bil att skjutsa till träningarna, att de kan få nya glasögon när de behöver eller bidrar till huslånen så att barnet får bo kvar i sitt hus även efter föräldrarnas skilsmässa.
Dessutom vet jag att det finns föräldrar som till och med tycker att föräldrar som inte stoppar undan barnbidraget för barnens kommande lägenhetsköp försummar sina barn. Skitsnack och bara ett bevis på att dagens system är åt skogen.
Bättre då att höja barnbidraget till det dubbla för dem som verkligen behöver det.
måndag 1 oktober 2007
Definitionen av gnällig tvättstugekärring
I lyckan över internet infinner sig en viss blogghysteri, men detta inlägg trodde jag aldrig att jag skulle skriva.
Jag har blivit en gnällig tvättstugekärring.
Till saken hör att vi i huset har den sunkigaste lilla tvättstuga jag sett, plus att vi bor för många på dessa tre tvättstugor. Så jag måste helt enkelt hinna med alla tvättar på de fjuttiga dyrbara tre kvällstvättimmar.
Och vad händer?
För andra gången i rad ligger någon annans tvätt. Idag behagade maskinen inte vara klar förrän tjugo över, när jag borde vara halvvägsklar med min första maskin.
Dessutom hade idioten inte använt någon centrifug överhuvudtaget, varpå hans tvätt var plaskvåt.
Så jag skriver en lapp...
EN LAPP!!!
En gnällig tvättstugelapp.
Oerhört trevlig i och för sig, vänligt förklarande att det plaskvåta tvätten ligger i torktumlaren, och ett vänligt påpekande om personen kunde ta sina kläder i från rummet till sju eftersom jag av omtanke av de som bor granne med tvättstugan måste vara klar vid tio.
Men ändå...
Jag har blivit en gnällig tvättstugekärring.
Till saken hör att vi i huset har den sunkigaste lilla tvättstuga jag sett, plus att vi bor för många på dessa tre tvättstugor. Så jag måste helt enkelt hinna med alla tvättar på de fjuttiga dyrbara tre kvällstvättimmar.
Och vad händer?
För andra gången i rad ligger någon annans tvätt. Idag behagade maskinen inte vara klar förrän tjugo över, när jag borde vara halvvägsklar med min första maskin.
Dessutom hade idioten inte använt någon centrifug överhuvudtaget, varpå hans tvätt var plaskvåt.
Så jag skriver en lapp...
EN LAPP!!!
En gnällig tvättstugelapp.
Oerhört trevlig i och för sig, vänligt förklarande att det plaskvåta tvätten ligger i torktumlaren, och ett vänligt påpekande om personen kunde ta sina kläder i från rummet till sju eftersom jag av omtanke av de som bor granne med tvättstugan måste vara klar vid tio.
Men ändå...
The centre of the mediacirkus
Herregud, varenda j*a medium hakar på den ammande skattenämndsledamoten. Jag förstår inte riktigt. Men det är ju roligt att min Hallsta/Sura-redaktion hamnar i fokus första dagen jag är där. Även om jag inte kan ta något som helst credd.
Nu måste jag tvätta. Fan vad jag hatar det.
Men att ha internet är bra. Kommer nog inte bli så mycket städat i dag... fast sjutton vad det behövs......
Nu måste jag tvätta. Fan vad jag hatar det.
Men att ha internet är bra. Kommer nog inte bli så mycket städat i dag... fast sjutton vad det behövs......
Internet!!!
Åh, vilken sjukt härlig känsla att ÄNTLIGEN ha fått i gång det förbaskade bredbandet!
Oerhört konstigt att Bredbandsbolagets support och tekniker inte är överens om huruvida de behöver komma in i lägenheten för att koppla in en linje. Och att de kräver att den hårt arbetande ska svara i telefon på dagtid...
Men, bättre sent än aldrig...
Fick i dag uppmaningen av en intervjuperson att be uppgiftslämnaren dra åt helvete... Vet inte riktigt hur jag ska lösa det eftersom det var en väldigt hemlig uppgiftslämnare... Antar att det här är ett så gott sätt som något.
Oerhört konstigt att Bredbandsbolagets support och tekniker inte är överens om huruvida de behöver komma in i lägenheten för att koppla in en linje. Och att de kräver att den hårt arbetande ska svara i telefon på dagtid...
Därav det sjukt långa blogguppehållet...
Men, bättre sent än aldrig...
Fick i dag uppmaningen av en intervjuperson att be uppgiftslämnaren dra åt helvete... Vet inte riktigt hur jag ska lösa det eftersom det var en väldigt hemlig uppgiftslämnare... Antar att det här är ett så gott sätt som något.
torsdag 21 juni 2007
Långsamhetens dag
Tydligen är det Långsamhetens dag idag. Min hjärna måste ha förstått det, för idag händer inte mycket där uppe. Lite internet-snokande i saker jag inte har med att göra (men fy så nyfiken jag är), lite spelande och lite bloggläsande. Behöver kanske vara ledig mer än vad jag tror eller kanske är det det jag inte borde vara.
Don't call me mam!
Nytt bloggutseende igen, lite over-the-top, men herregud det är ändå sommar och somrigt intryck ger det igen. Nu har jag till och med förstått tillräckligt mycket html för att kunna rädda länklistan (som jag får fylla på igen någon annan dag.)
Introduktionen i jobbandet har gått förvånansvärt bra. Än så länge inga ångest-attacker (även om det var fruktansvärt skönt att i morse veta att jag inte skulle gå dit.
Däremot lite sorgset att de tre dagarna förra veckan gick så väldigt fort. Får allvarligt överväga att gifta mig dit eller något. För betala själv har jag sannerligen inte råd med.
Allt var dock inte frid och fröjd. Alla förbaskade engelsmän som överfaller en i varenda butik man går in i envisades med att kalla oss mam eller madam. WTF?
Förvisso stämde ju benämningen på min kära vän, men vad har jag gjort för ont? Översköjdes ett flertal gånger med en lust att klappa till personen i fråga.
Det bästa skotanten på Clarks gjorde, förutom att övertyga mig om att inte köpa en halv storlek för små skor, var helt klart att önska oss "girls" en trevlig dag. Så ska det låta. Normalt sett skulle jag blivit irriterad av att bli girlad, men det är i alla fall inget jäkla madam!
Introduktionen i jobbandet har gått förvånansvärt bra. Än så länge inga ångest-attacker (även om det var fruktansvärt skönt att i morse veta att jag inte skulle gå dit.
Däremot lite sorgset att de tre dagarna förra veckan gick så väldigt fort. Får allvarligt överväga att gifta mig dit eller något. För betala själv har jag sannerligen inte råd med.
Allt var dock inte frid och fröjd. Alla förbaskade engelsmän som överfaller en i varenda butik man går in i envisades med att kalla oss mam eller madam. WTF?
Förvisso stämde ju benämningen på min kära vän, men vad har jag gjort för ont? Översköjdes ett flertal gånger med en lust att klappa till personen i fråga.
Det bästa skotanten på Clarks gjorde, förutom att övertyga mig om att inte köpa en halv storlek för små skor, var helt klart att önska oss "girls" en trevlig dag. Så ska det låta. Normalt sett skulle jag blivit irriterad av att bli girlad, men det är i alla fall inget jäkla madam!
fredag 15 juni 2007
Som ett brev på posten...
Som en trevlig liten present låg en påminnelse från Telia i brevlådan när jag kom hem från världens mysigaste stad.
Jag måste verkligen säga upp mitt abonnemang. Jag pratar ju bara i mobil ändå. Sist låg mina samtalskostnader på 4 kronor. Därför blir jag lika sur varje gång jag får deras räkning. Så onödigt.
Sist tydligen tillräckligt sur för att helt radera ut räkningen ur mitt minne. Så nu får jag betala påminnelseavgift också. Inte okej.
Jag måste verkligen säga upp mitt abonnemang. Jag pratar ju bara i mobil ändå. Sist låg mina samtalskostnader på 4 kronor. Därför blir jag lika sur varje gång jag får deras räkning. Så onödigt.
Sist tydligen tillräckligt sur för att helt radera ut räkningen ur mitt minne. Så nu får jag betala påminnelseavgift också. Inte okej.
måndag 11 juni 2007
Yrke: Inbrottstjuv
Jag tror att jag har hittat vad jag bör sysselsätta mig med om journalistiken skiter sig.Trodde aldrig att jag numera skulle komma igenom källarfönstret.
Men när dörrskiten blåser igen. Vad gör man?
Några sår och en mängd jord och pollenpartiklar senare står jag i källaren hyfsat välbehållen. Visserligen höll fönstret på att hoppa ur gängorna, men ändå.
Jag ska nog erbjuda mig att måla fönstret också.
Tvätt och äventyr
Tvättar som en galning för att packa ordning inför London. Vilket är sjukt löjligt egentligen. För tre dar är bara tre dar. Men tre dar av sann lycka förtjänar rätt och rena kläder.
Snart ut på biläventyr i Vallentuna där besiktning av väns bil väntar. Har nog inte varit där sedan jag var stans sångfågel nummer ett. När jag blir rik och berömd kommer de klassiska klippen på mina fantastiska insatser att visas.
Så det är nog bäst att jag skiter i det där med rik och berömd. Så att det förblir preskriberat.
Snart ut på biläventyr i Vallentuna där besiktning av väns bil väntar. Har nog inte varit där sedan jag var stans sångfågel nummer ett. När jag blir rik och berömd kommer de klassiska klippen på mina fantastiska insatser att visas.
Så det är nog bäst att jag skiter i det där med rik och berömd. Så att det förblir preskriberat.
fredag 8 juni 2007
Bio och hyllningar
Eftersom jag var kände mig sjukt osocial igår, men ändå inte ville (eller kunde) sitta hemma och rulla tummarna, gick jag själv på bio.
Egentligen är det knäppt att jag aldrig tidigare gått själv, för det är inte världens mest sociala grej att sitta i mörker och glo på en gigantisk vit duk. Rätt så trevligt att sitta i lugn och ro. Om inget annat funkar i Västerås vet jag ju i alla fall vad jag kan göra.
Såg Pirates 3 eftersom det var den enda film som började inom rimligt kort tid. Kan väl knappast kan beskrivas som något större mästerverk, inte ens effektmässigt. Fram mot de sista action-scenerna kom jag på mig själv med att sitta och gäspa. Fast i ärlighetens namn var jag rätt trött.
En kul grej var att jag inte kunde se Mr Gibbs en enda gång utan att tänka på en viss radiolärare. Tror inte den verkliga likheten är riktigt så stor som jag upplevde den igår, utan det är snarare ett resultat av latent separationsångest från allt vad JMK heter.
Det här har verkligen varit den bästa klassen sedan mellanstadiet. Det finns inte en enda av er jag genuint hatar!
Egentligen är det knäppt att jag aldrig tidigare gått själv, för det är inte världens mest sociala grej att sitta i mörker och glo på en gigantisk vit duk. Rätt så trevligt att sitta i lugn och ro. Om inget annat funkar i Västerås vet jag ju i alla fall vad jag kan göra.
Såg Pirates 3 eftersom det var den enda film som började inom rimligt kort tid. Kan väl knappast kan beskrivas som något större mästerverk, inte ens effektmässigt. Fram mot de sista action-scenerna kom jag på mig själv med att sitta och gäspa. Fast i ärlighetens namn var jag rätt trött.
En kul grej var att jag inte kunde se Mr Gibbs en enda gång utan att tänka på en viss radiolärare. Tror inte den verkliga likheten är riktigt så stor som jag upplevde den igår, utan det är snarare ett resultat av latent separationsångest från allt vad JMK heter.
){kind=link}
Det här har verkligen varit den bästa klassen sedan mellanstadiet. Det finns inte en enda av er jag genuint hatar!
Det finns inget andra ord än de som sades i tisdagens briljanta tal: just briljanta och fantastiska.
tisdag 5 juni 2007
Utspillda popcorn och krossade porslinsdrömmar
Avslutning med innebandytjejerna igår. Lite fint när 20 personer skriker nej när man meddelar att man slutar som ledare. Men ändå rätt skönt. Har inte riktigt haft den rätta motivationen det senaste året.
Kul avslutning på något Sandrews-kontor. Taco-buffé och förhandsvisning av någon ungdomsfilm som har premiär i höst. Ingen film jag någonsin skulle ha sett annars, men betydligt mindre seg än många andra ungdomsfilmer.
Annars har jag besökt oerhört många DUKA de senaste dagarna, med stigande frustration. Porslinet jag samlat på i ett par år försvann utan förvarning ur sortimentet. Det mesta har jag lyckats få ihop nu, men vanliga flata tallrikar har jag alldeles för få av. Vilket bara bekräftar att man inte ska samla på en serie eftersom man alltid hamnar i situationen att man saknar en massa delar.
Kul avslutning på något Sandrews-kontor. Taco-buffé och förhandsvisning av någon ungdomsfilm som har premiär i höst. Ingen film jag någonsin skulle ha sett annars, men betydligt mindre seg än många andra ungdomsfilmer.
Annars har jag besökt oerhört många DUKA de senaste dagarna, med stigande frustration. Porslinet jag samlat på i ett par år försvann utan förvarning ur sortimentet. Det mesta har jag lyckats få ihop nu, men vanliga flata tallrikar har jag alldeles för få av. Vilket bara bekräftar att man inte ska samla på en serie eftersom man alltid hamnar i situationen att man saknar en massa delar.
torsdag 24 maj 2007
Förlåt mig!
Jag är en dålig människa.
Nu ska jag åka iväg och lämna tillbaka tre böcker till Södertörn. Inser när jag bläddrar i bokhögen att jag varken läst Skolan och kulturarvet eller Media reception studies.
Jag borde ha läst dessa böcker och inkluderat dem i min c-uppsats. Men det har jag inte, varken läst dem eller gjort klart c-uppsatsen.
Jag bryr mig helt enkelt inte om journalistikvetenskap. 90 % känns som helt meningslöst och verklighetsfrämmande. Att därför sätta mig och göra klart det förbaskade projektet känns inte som det jag helst av allt vill göra. Så oddsen att det faktiskt blir så någon gång är skyhöga.
Men förlåt, alla ni som varje vecka i över ett år gått till Södertörns bokhyllor och suktat efter Neil Postmans mästervärk. Förlåt!
Jag är en dålig människa.
Nu ska jag åka iväg och lämna tillbaka tre böcker till Södertörn. Inser när jag bläddrar i bokhögen att jag varken läst Skolan och kulturarvet eller Media reception studies.
Jag borde ha läst dessa böcker och inkluderat dem i min c-uppsats. Men det har jag inte, varken läst dem eller gjort klart c-uppsatsen.
Jag bryr mig helt enkelt inte om journalistikvetenskap. 90 % känns som helt meningslöst och verklighetsfrämmande. Att därför sätta mig och göra klart det förbaskade projektet känns inte som det jag helst av allt vill göra. Så oddsen att det faktiskt blir så någon gång är skyhöga.
Men förlåt, alla ni som varje vecka i över ett år gått till Södertörns bokhyllor och suktat efter Neil Postmans mästervärk. Förlåt!
Jag är en dålig människa.
onsdag 23 maj 2007
Minister i Outlook
Sten Tolgfors är en minister jag inte riktigt förstår mig på. Så gott som varje dag gör eller säger han något som hamnar i min inkorg. I och för sig läser jag sällan eller aldrig vad det handlar om, men jag noterar ändå att han verkar göra rätt så mycket. Ändå är det sällan eller aldrig jag hör talas om honom i media. Vad beror det på? Kanske är det bara jag som egentligen inte är så värst intresserad av handelsfrågor och missar alla de tusentals artiklar han figurerar i.
Men han ser ju ganska trevlig ut i alla fall?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)