Don't call me mam!

Nytt bloggutseende igen, lite over-the-top, men herregud det är ändå sommar och somrigt intryck ger det igen. Nu har jag till och med förstått tillräckligt mycket html för att kunna rädda länklistan (som jag får fylla på igen någon annan dag.)

Introduktionen i jobbandet har gått förvånansvärt bra. Än så länge inga ångest-attacker (även om det var fruktansvärt skönt att i morse veta att jag inte skulle gå dit.

Däremot lite sorgset att de tre dagarna förra veckan gick så väldigt fort. Får allvarligt överväga att gifta mig dit eller något. För betala själv har jag sannerligen inte råd med.

Allt var dock inte frid och fröjd. Alla förbaskade engelsmän som överfaller en i varenda butik man går in i envisades med att kalla oss mam eller madam. WTF?

Förvisso stämde ju benämningen på min kära vän, men vad har jag gjort för ont? Översköjdes ett flertal gånger med en lust att klappa till personen i fråga.

Det bästa skotanten på Clarks gjorde, förutom att övertyga mig om att inte köpa en halv storlek för små skor, var helt klart att önska oss "girls" en trevlig dag. Så ska det låta. Normalt sett skulle jag blivit irriterad av att bli girlad, men det är i alla fall inget jäkla madam!