Söndagen spenderades i bil fram och tillbaka till Västerås. Kom iväg långt efter målet "åka vid nio", snarare runt tolv. Men väl framme konstaterade jag snabbt att visst ligger det tänkta boendet lite långt ifrån centrum, men stan är ju egentligen skitliten så den lilla sträckan ska jag väl överleva. Tänk vilken bra kondition jag kommer att få när jag cyklar fram och tillbaka.
Den andra insikten var att man ska inte lita blint på de få kommentarer man hittar om ett område på internet. Herregud, det var ju jättefint. Fräscha hus (även om mitt tilltänkta är apfult), lite trevlig skog och månag gräsytor. Två "pizzabutiker" precis bredvid. Det såg lite ut som området mellan Skärholmen och Sätra (som säkert hör till nåt av de områdena, men som jag aldrig riktigt fattat vart det hör). Fast det var snyggare på något sätt, även om jag gärna ser det i ett rosarött skimmer eftersom jag egentligen inte har så många valmöjligheter. Men sammanfattningsvis en oerhört positiv känsla.
Tidningshuset såg också bra ut. En flashig glasbyggnad. Trevliga parker precis i närheten och gamla, fina hus. Fick nästan lite Cambridge-känsla, fast med nyare trähus istälet för gamla stenhus.
Det går nog att överleva i Västerås också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Västerås kommer bli pärlor. Det är ju en mysig håla.
Skicka en kommentar