Förlåt mig!

Jag är en dålig människa.

Nu ska jag åka iväg och lämna tillbaka tre böcker till Södertörn. Inser när jag bläddrar i bokhögen att jag varken läst Skolan och kulturarvet eller Media reception studies.

Jag borde ha läst dessa böcker och inkluderat dem i min c-uppsats. Men det har jag inte, varken läst dem eller gjort klart c-uppsatsen.

Jag bryr mig helt enkelt inte om journalistikvetenskap. 90 % känns som helt meningslöst och verklighetsfrämmande. Att därför sätta mig och göra klart det förbaskade projektet känns inte som det jag helst av allt vill göra. Så oddsen att det faktiskt blir så någon gång är skyhöga.

Men förlåt, alla ni som varje vecka i över ett år gått till Södertörns bokhyllor och suktat efter Neil Postmans mästervärk. Förlåt!

Jag är en dålig människa.

Minister i Outlook

Sten Tolgfors är en minister jag inte riktigt förstår mig på. Så gott som varje dag gör eller säger han något som hamnar i min inkorg. I och för sig läser jag sällan eller aldrig vad det handlar om, men jag noterar ändå att han verkar göra rätt så mycket.

Ändå är det sällan eller aldrig jag hör talas om honom i media. Vad beror det på? Kanske är det bara jag som egentligen inte är så värst intresserad av handelsfrågor och missar alla de tusentals artiklar han figurerar i.

Men han ser ju ganska trevlig ut i alla fall?

Meningsfullt?

Är så sjukt opeppad inför tidningsuppgiften. Förmodligen är det inget större fel på Kristianstadbladet, men fy vad trist det är att läsa den i det här syftet.

En flaska som heter Bengt

Bläddrade igenom en massa kort och hittade det här från i julas.

Frågorna som hopar sig är många...

Vem är Bengt?

Hur, när och varför ristade han in sitt namn?

Och framför allt, vad innehöll flaskan då?

Livet är fyllt av mysterier.

I behov av städmani (alternativt städrobot)

Nu borde jag ha städat i flera timmar. (Egentlige borde jag ha gjort källkritik uppgiften, men det är så osannolikt att jag faktisk skulle ha gjort att det knappt är värt att kommentera.)

Men åter till städningen. Jag hatar verkligen att städa. Eller egentligen kan det vara lite kul, men då ska det vara ordentliga saker som att slita ut allt i ett skåp för att städa inuti skåpet eller så. I och för sig brukar jag tröttna halvvägs och sakerna står kvar ute på golvet istället för i skåpet, men ändå.

Men vanlig plocka-undan-saker-städning är fruktansvärt tråkigt. Så fruktansvärt att jag egentligen borde överväga att leja bort städningen. Men eftersom jag varken har ekonomi eller någon egentligen lust att låta någon annan studera mitt moraliska förfall funkar inte det. Jag skulle också vara tvungen att städa innan jag lät någon komma och städa och det förstör ju lite poängen.

Men en sån där städ-robot som det finns i The Sims skulle sitta fint. En sån lagar ju till och med mat. Och det hatar jag ju också att göra.

Rubrik rubrik

Tiden går alldeles för fort nu känner jag. Snart måste jag pallra mig iväg till skolan vilket jag inte har speciellt stor lust med. Är något trött på Persson i allmänhet och extremt trött på källkritik (vilket ju är illavarslande eftersom det här är första dagen av källkritik.)

Insåg igår på Råsunda att min magic touch verkar vara något för historieböckerna. Det tog hiskeligt många matcher innan jag bevittnade en förlust. Visst, jag var inte på alla matcher men de jag var på innebar allt som oftast tre poäng. Valenica är faktiskt en av de första förlusterna jag minns och det var inte direkt bland de första matcherna jag såg. Vinst mot Norrköping 4-0 minns jag bättre, men det måste ha varit någon gång på lågstadiet så det var ändå en lång period jag slapp se förluster. Igår inte förlust, men väl sanslöst dåligt spel mot slutet. Dessutom vände vinden så regnet blåste in på oss. För att göra saken värre liksom.

Kul i alla fall att studera Norlings vankanden fram och tillbaka. Något jag satt och funderade över många gånger är hur Norlings sparsamma gestikuleringar går fram till spelarna på andra kanten. De ser väl knappast det, eller?

Västerås duger bra...

Söndagen spenderades i bil fram och tillbaka till Västerås. Kom iväg långt efter målet "åka vid nio", snarare runt tolv. Men väl framme konstaterade jag snabbt att visst ligger det tänkta boendet lite långt ifrån centrum, men stan är ju egentligen skitliten så den lilla sträckan ska jag väl överleva. Tänk vilken bra kondition jag kommer att få när jag cyklar fram och tillbaka.

Den andra insikten var att man ska inte lita blint på de få kommentarer man hittar om ett område på internet. Herregud, det var ju jättefint. Fräscha hus (även om mitt tilltänkta är apfult), lite trevlig skog och månag gräsytor. Två "pizzabutiker" precis bredvid. Det såg lite ut som området mellan Skärholmen och Sätra (som säkert hör till nåt av de områdena, men som jag aldrig riktigt fattat vart det hör). Fast det var snyggare på något sätt, även om jag gärna ser det i ett rosarött skimmer eftersom jag egentligen inte har så många valmöjligheter. Men sammanfattningsvis en oerhört positiv känsla.

Tidningshuset såg också bra ut. En flashig glasbyggnad. Trevliga parker precis i närheten och gamla, fina hus. Fick nästan lite Cambridge-känsla, fast med nyare trähus istälet för gamla stenhus.

Det går nog att överleva i Västerås också.

Den största Eurovision-skandalen

Som en egentligen helt obegripligt stor andel av svenska folket var man ju tvungen att bänka sig framför TV:n igår.

Att en stor del av resultatet var minst sagt typisk så där Eurovision-konstigt man inte vill tänka på behöver man egentligen inte gå in på. Att Europas röstande TV-publik inte har någon smak är egentligen ingen nyhet. (Fast det är inget större fel på Serbiens låt.)

Men ingenstans har någon uppmärksammat årets värsta skandal! Aftonbladets röstningsschema, sånt där man fyller i själv, fanns inte i tidningen!

Hallå! Att sitta och fylla i rösterna är ju halva nöjet med hela röstningsproceduren. Ja, jag vet att fyrtiotvå länder är jäkligt mycket och att det skulle ta år att redovisa rösterna med det gamla hederliga sättet. Men ändå liksom.

Ja, det är sjukt schlagernördigt att tycka att röstredovisningen ska vara höjdpunkten. Men när låtkvalitén är som den är...

Men i alla fall, min mycket mindre än den borde vara vetenskapliga undersökning tyder ändå på att färre länder än förra året gav tolvor till geografiska grannländer. (Inte för att jag har sparat statistiken från förra året, så nördiga är vi inte.) Serbien fick till exempel tolvor av "västländer" som Schweiz, Österrike och Finland. Så att öst bara vinner på grannröstning är rent skitsnack. Därmed inte sagt att många länder röstade skitkonstigt. Sveriges 18:e placering är helt sanslös. Men som någon vis person sa:

90 procent av allt är skit."

Kvällens höjdpunkt var annars solklart André Pops. Hans inhopp var briljant.

Omtumlande avslöjande

Herregud, är det verkligen sant. Expressen kommer idag med det osannolika beskedet. Jag vet inte riktigt hur världen ska hämta sig från chocken.

Jessica Simpson är naturlig brunett.

Varför kollar jag på sån skit? Jag vet inte, något slags självplågande drag antar jag.

Knappt medveten

Åh, vad jobbigt det är att inte vakna. Klockan är nu nästan halv elva och trots min ambition att vara något så när nyttig vid sju-tiden (eller i alla fall halv åtta) har jag fortfarande inte gjort något vettigt. Bara tagit mig till skolan (i och för sig en bedrift). Men ändå känner jag mig halvt medvetslös, bara medveten om att det är jäkligt kallt ute. Och att det är någon sorts EU-dag vi tydligen firar. Lite skoj med EU-flaggor på bussarna. Alltid något att glädjas åt.

Den lobbande statsministern

Förre statsministern Persson förbluffade Sverige genom att meddela att han från och med augusti kommer arbeta som konsult åt PR-firman JKL. Hur sjukt är inte det? Ordförande Persson som flera gånger förkastat och varnat för lobbyism. Att som före detta statsminister, mindre än ett år efter sin avgång, erbjuda näringslivet sina kunskaper om politiken kan väl inte rimligtvis stämma väl överens med engagerade tal mot lobby-kulturen? Men det är inte lobbyism som Persson tänker ägna sig åt.

Till DN säger han:

"Kommer du att tipsa ett företag om hur den ena eller andra politikern
kan
tänkas reagera?
- Nej, det vore oetiskt, då är jag i lobbyisternas skara. Men däremot kan jag berätta om vilken politisk kultur det är i ett land. Och om jag kan skapa större förståelse för hur svårt det är med politik tror jag det vore en väldig
tillgång för många beslutsfattare i näringslivet. Jag har en överblick över både
svenskt och internationellt näringsliv och politik som rimligen är en viktig faktor."

Men snälle Göran, du tänker jobba för JKL. JKL ägnar sig bland annat åt lobbying. Därmed är du de facto redan i lobbyisternas skara. Att inte inse det är ännu värre än att du inte tycks respektera den position du haft i över tio år mer än att du mindre än ett år efter allierar dig med de du säger dig vilja ta avstånd ifrån. Positivt är dock att vi kanske kan få en diskussion kring regelverk kring lobbyism. Efter introduktionen på lobbykursen i skolan inser man att ett sådant regelverk verkligen skulle behövas. Dessutom, var allt snack om att söka lugnet i Torp bara just det? Snack.

Obligatorisk bloggritual

Jag har placerat min blogg i Älvsjö på bloggkartan.se

Jävla Nintendo!

Den 9:e december köpte min käre far en Wii-konsol. Självklart planerade jag att omgående låna den och se till att jag blev grym på att svinga Links svärd också i verkligheten (och inte bara genom fåniga knapptryckningar.) Den 9:e december alltså.

Visst visste vi att det var en väntelista (och att vi borde beställt flera månader tidigare) och för att få så bra position som möjligt betalade vi skiten direkt. DEN 9:E DECEMBER!!!

Idag är det den 7:e maj. Har vi sett röken av någon konsol? Inte annat än i form av ständiga mail från företaget som skulle leverera den. Nytt beräknat leveransdatum är... Nytt beräknat leveransdatum är... Nytt beräknat leveransdatum är...

Det värsta är att man inte ens kan bli sur på det svenska företaget. De får helt enkelt inga konsoler från Nintendo. Men om man släpper en konsol som haussas nåt så fruktansvärt, mer eller mindre samtidigt i större delen av världen. Borde man då inte förvänta sig en viss efterfrågan? Tror man inte att det vore bra för varumärket om man faktiskt kunde leverera inom kortare tid än ett halvår?

Fan, nästa gång jag får för mig att köpa något upphaussat ska jag ställa mig i tältkö. Minst sex månader innan.

Längtan till London...

Åh, vad jobbigt det är att boka hotell. Snål som Joakim von Anka vill man ju inte betala mer än absolut nödvändigt för ett rum man i allafall knappt ska vara i.

Dessutom finns det miljontals mer eller mindre identiska hotell bara vid Bayswater. Så förmodligen spelar det ingen roll vilket man väljer och då kan ju lika gärna priset avgöra. Engelska hotell är ju dessutom per definition skit (eller charmiga, beroende på vilket humör jag är på) och vad du beställer har inte nödvändigtvis någon koppling till vad du faktiskt får. Sist hade ju jag och Eve beställt tvåbäddsrum och fick ett dubbelrum. Vi fick också det stora privilegiet att få "our own private bathroom", lokaliserat ute i korridoren. Samtliga övriga rum hade vad vi kunde se badrummet i hotellrummet, men vi fick glatt springa i korridoren.

Så egentligen spelar det nog ingen roll vilket hotell vi tar.

Vitsippan ute i backarna står...

Det blåste mer än jag trodde, men fint är det ute. Vitsippor är fint. Denna från min forna hamsterbegravningsplats. Betydligt finare plats nu när där ligger en lekplats istället för en soptipp. All förändring är inte av ondo. Nu kommer jag missa bussen till pendeln. Och då hinner jag inte i tid för Gnagis-land. Jobbigt. Synd att det inte blev några Gnagis-gig för mig. Hade varit kul (och fruktansvärt varmt).

Ut i solen ska vi gå...

Var glad i hågen på väg ut genom dörren när jag insåg att jag inte använt mp3-spelaren på ett par månader och att den enda filen på var min mycket dåliga intervju med en sosse-riksdagsledamot. Inte riktigt det jag vill lyssna till kanske. Så medan vi fyller på disken igen fastnar vi framför datorn.

Annars är dagens stora fråga: är det här min bror (i lastbilen)? Själv är jag lite skeptisk, men det är ändå ganska likt och med lite konstig vinkel så...

Produktiv

Känner att jag börjar bli otroligt produktiv nu. Klarat av mängder av den enorma telefonlista jag hade. Fan, har inte ringt DN. Får bli nästa.

Har börjat research av Västerås och anmält RSS-prenumeration på kommunens information. Lite snopet att man får varenda sida som uppdateras kanske. Men vem blir inte lyckligare av att få reda på att Gransångarens förskola har fyra avdelningar och arbetar enligt Reggio Emilia.

I och för sig inte jag (men det kommer väl.)

Optiker-ångest

Har nu bokat optikertid efter månader av vånda. Inte för att jag egentligen har nåt emot optiker. Bara deras priser. Och så var jag sjukt sur på min förra optiker efter som de varr så dryga i telefon. Men nu är det gjort. Skönt. Fast priset, speciellt eftersom jag behöver nytt av allt, ger mig ångest. Jobbigt.

Mat

1. Jag är hungrig.
2. Jag vill inte laga mat.

Slutsats. Antingen får jag gå hungrig eller så får jag laga mat. Om jag inte går och handlar något färdigt. Men det har jag inte råd med. Skit.

Oförklarliga Blogger

Varför kan jag inte göra inläggstexten större? Även om man byter från Bloggers standard-templates borde man väl ändå kunna använda deras verktyg. Vad hände med valfriheten?

Istället tror jag ska ta mig i kragen och ringa några av de femtielva samtal som står på min lista. Har ingen lust alls.

Just nu inte heller jättelust att flytta till Västerås. Insåg precis att jag varit där max fyra gånger, inte har någon aning om avstånd mellan olika områden och att många av stadsdelarna har fåniga namn. Lustigkulla till exempel. Menade de allvar när de döpte området till det?

Fast några positiva saker kring morgonens webbutforskning av stan. Vlt:s redaktion ligger precis vid vatten (som tydligen heter Svartån). Och hela stan ligger vid Mälaren (som jag egentligen visste, men förträngt.) Vatten är positivt. Gillar vatten.

Teoridiskussion på tunnelbanan

Gårdagens tunnelbanefärd var nog bland de värsta på länge. Ungefär vid Mariatorget börjar en gäll, genomträngande röst orera om positivismen. Hur intressant den och den teoretikern är. Hur vissa forskare bara skriver tjocka böcker för att fylla sina plånböcker.

Säkert en jätteintressant diskussion.
Men på tunnelbanan halv nio?

Sjukt morgontrötta jag orkar inte höra era diskussioner om fenomenologi. Speciellt inte när ni tydligen har tenta inom en halvtimme och står och diskuterar vad det egentligen betyder. Jag skiter faktiskt i om du anser att begreppet sanning är en fråga för religionen eller för vetenskapen.

Jag orkar inte höra det!

Vetenskapsteori är dessutom bland det mest onödiga svenska studenter slänger sina studielån på. Jag kan absolut förstå poängen med det, men det ligger på för många kurser, för många poäng i förhållande till vad någon har användning för. Bättre vore istället att vi lägger utbildningstiden på sådant vi faktiskt har nytta av. I mitt fall, till exempel hur man konkret får tag på en nyhet.

Fast gå över i att skriva om allas vår bitterhet mot JMK-ledningen var ju inte riktigt tanken med inlägget. Fast en väldigt logisk följd.

Vår i luften

Ibland önskar jag att min pollenallergi varit lite mer uppenbar. Allmän trötthet och huvudvärk är ingen bra påminnelse att käka medicinen.

Ja, ja, men fint med ljusgröna träd är det ju i alla fall.

Dags att starta ett sågverk?

Första maj, röda fanor och banderoller.
Har aldrig lyckats hetsa upp mig över första maj.
Vad som däremot fortfarande får mig att se rött är återblickar på SSU:s besök i min gymnasieklass inför valet 2002. Alla ungdomsförbund var där och klassen gick från parti till parti enligt ett noga planerat schema. Vi hade väl ungefär 30 minuter för varje parti.

De flesta körde helt enkelt någon slags frågestund. Och efter några minuter kom till och min halvsega klass igång. Och förväntningarna byggdes upp inför SSU-träffen. Regeringsparti och allt. Folk var fulladdade med frågor.

Och vad händer?

SSU-folket börjar berätta en saga. Pekar på några av oss och säger att den och den äger ett sågverk, de och de jobbar där. Genom att organisera sig lyckas arbetarna få bättre villkor. Efter 25 minuters historieberättande för fem-åringar sitter 30 stycken frustrerade 18-åringar i klassrummet.

Kanske hann vi med 4 frågor på de fem minuterna som återstod, jag vet inte. Men vi var många som var upprörda. Ungdomsförbundet för det svenska regeringspartiet tog oss inte på allvar som individer, som framtida väljare. Visst är historieskrivning viktigt, men ännu viktigare är det att uppmuntra ungdomar som faktiskt vill diskutera. Att inte SSU fattade det är helt obegripligt.

Kanske var deras besök i min skola ett undantag, men det kändes lite för välregisserat för det. Lite komiskt att när det finns så mycket som borde bli bättre, som borde diskuteras när en hel dag är vikt för det, är det SSU:s taskiga attityd mot gymnasieelever jag kommer att tänka på.