Förlåt mig!

Jag är en dålig människa.

Nu ska jag åka iväg och lämna tillbaka tre böcker till Södertörn. Inser när jag bläddrar i bokhögen att jag varken läst Skolan och kulturarvet eller Media reception studies.

Jag borde ha läst dessa böcker och inkluderat dem i min c-uppsats. Men det har jag inte, varken läst dem eller gjort klart c-uppsatsen.

Jag bryr mig helt enkelt inte om journalistikvetenskap. 90 % känns som helt meningslöst och verklighetsfrämmande. Att därför sätta mig och göra klart det förbaskade projektet känns inte som det jag helst av allt vill göra. Så oddsen att det faktiskt blir så någon gång är skyhöga.

Men förlåt, alla ni som varje vecka i över ett år gått till Södertörns bokhyllor och suktat efter Neil Postmans mästervärk. Förlåt!

Jag är en dålig människa.

Minister i Outlook

Sten Tolgfors är en minister jag inte riktigt förstår mig på. Så gott som varje dag gör eller säger han något som hamnar i min inkorg. I och för sig läser jag sällan eller aldrig vad det handlar om, men jag noterar ändå att han verkar göra rätt så mycket.

Ändå är det sällan eller aldrig jag hör talas om honom i media. Vad beror det på? Kanske är det bara jag som egentligen inte är så värst intresserad av handelsfrågor och missar alla de tusentals artiklar han figurerar i.

Men han ser ju ganska trevlig ut i alla fall?

Meningsfullt?

Är så sjukt opeppad inför tidningsuppgiften. Förmodligen är det inget större fel på Kristianstadbladet, men fy vad trist det är att läsa den i det här syftet.

En flaska som heter Bengt

Bläddrade igenom en massa kort och hittade det här från i julas.

Frågorna som hopar sig är många...

Vem är Bengt?

Hur, när och varför ristade han in sitt namn?

Och framför allt, vad innehöll flaskan då?

Livet är fyllt av mysterier.

I behov av städmani (alternativt städrobot)

Nu borde jag ha städat i flera timmar. (Egentlige borde jag ha gjort källkritik uppgiften, men det är så osannolikt att jag faktisk skulle ha gjort att det knappt är värt att kommentera.)

Men åter till städningen. Jag hatar verkligen att städa. Eller egentligen kan det vara lite kul, men då ska det vara ordentliga saker som att slita ut allt i ett skåp för att städa inuti skåpet eller så. I och för sig brukar jag tröttna halvvägs och sakerna står kvar ute på golvet istället för i skåpet, men ändå.

Men vanlig plocka-undan-saker-städning är fruktansvärt tråkigt. Så fruktansvärt att jag egentligen borde överväga att leja bort städningen. Men eftersom jag varken har ekonomi eller någon egentligen lust att låta någon annan studera mitt moraliska förfall funkar inte det. Jag skulle också vara tvungen att städa innan jag lät någon komma och städa och det förstör ju lite poängen.

Men en sån där städ-robot som det finns i The Sims skulle sitta fint. En sån lagar ju till och med mat. Och det hatar jag ju också att göra.

Rubrik rubrik

Tiden går alldeles för fort nu känner jag. Snart måste jag pallra mig iväg till skolan vilket jag inte har speciellt stor lust med. Är något trött på Persson i allmänhet och extremt trött på källkritik (vilket ju är illavarslande eftersom det här är första dagen av källkritik.)

Insåg igår på Råsunda att min magic touch verkar vara något för historieböckerna. Det tog hiskeligt många matcher innan jag bevittnade en förlust. Visst, jag var inte på alla matcher men de jag var på innebar allt som oftast tre poäng. Valenica är faktiskt en av de första förlusterna jag minns och det var inte direkt bland de första matcherna jag såg. Vinst mot Norrköping 4-0 minns jag bättre, men det måste ha varit någon gång på lågstadiet så det var ändå en lång period jag slapp se förluster. Igår inte förlust, men väl sanslöst dåligt spel mot slutet. Dessutom vände vinden så regnet blåste in på oss. För att göra saken värre liksom.

Kul i alla fall att studera Norlings vankanden fram och tillbaka. Något jag satt och funderade över många gånger är hur Norlings sparsamma gestikuleringar går fram till spelarna på andra kanten. De ser väl knappast det, eller?

Västerås duger bra...

Söndagen spenderades i bil fram och tillbaka till Västerås. Kom iväg långt efter målet "åka vid nio", snarare runt tolv. Men väl framme konstaterade jag snabbt att visst ligger det tänkta boendet lite långt ifrån centrum, men stan är ju egentligen skitliten så den lilla sträckan ska jag väl överleva. Tänk vilken bra kondition jag kommer att få när jag cyklar fram och tillbaka.

Den andra insikten var att man ska inte lita blint på de få kommentarer man hittar om ett område på internet. Herregud, det var ju jättefint. Fräscha hus (även om mitt tilltänkta är apfult), lite trevlig skog och månag gräsytor. Två "pizzabutiker" precis bredvid. Det såg lite ut som området mellan Skärholmen och Sätra (som säkert hör till nåt av de områdena, men som jag aldrig riktigt fattat vart det hör). Fast det var snyggare på något sätt, även om jag gärna ser det i ett rosarött skimmer eftersom jag egentligen inte har så många valmöjligheter. Men sammanfattningsvis en oerhört positiv känsla.

Tidningshuset såg också bra ut. En flashig glasbyggnad. Trevliga parker precis i närheten och gamla, fina hus. Fick nästan lite Cambridge-känsla, fast med nyare trähus istälet för gamla stenhus.

Det går nog att överleva i Västerås också.