Evig ungdom

Var i dag på ett "skolelever firar FN-dagen-jobb" och lyckades med konststycket att inom ungefär tre minuter efter att jag kommit dit bli utskälld av en lärare.

Hon skrek mer eller mindre åt mig att snabbt sätta mig eftersom de skulle börja.

"Ja, men först ska jag tänka ut vart som det passar bäst att jag är", sa jag och viftade lite diskret med min tidningspenna.

Hon förstod inte riktigt hinten om att jag var reporter.

Naturligtvis var jag en högstadieelev. Till hennes försvar kan sägas att jag hade en högstadieprao i hälarna och visst ser jag ung ut... Men det var ändå en hyfsat skamsen lärare som sprang i kapp redaktionsbilen för att be om ursäkt.

Fast samtidigt, även om jag varit elev var tonen knappast passande... Lite respekt även mot elever skulle inte skada.

Men visst är det trevligt att veta att jag fortfarande kan wallraffa på högstadiet.

Skrivångest

Har aldrig haft några litterära ambitioner.

Varför får jag då ångest över alla briljanta skribenter som finns?

En känsla av otillräcklighet insmyger sig...

En stund, för att sedan fly bort.

Mediecirkus

I dag var jag på ett av mina första hysteriska jobb, biljettsläpp inför schagerspektakelt. Jag och alla andra medier var där. Det var skoj, och konstigt nog var jag totalt oförberedd på att det skulle vara mediehysteri.

Jag fick leka tv-fotograf vilket gick hyfsat till svt och tv4 började dyka upp. Då började jag inse att jag är alldeles för kort för ett kamerastativ ich att jag inte hunnit vitbalansera i hetsen. Men... konstigt nog blev inslaget helt ok... om kanske inte "riktig tv-klass".

Skoj var det i alla fall och jag kunde inte låta bli att förundras över att vi allihop sprang runt som yra höns för något som kanske inte är en sån big deal.

Men sådan är mediecirkusen i bland.

Det får man för att man åkt bil

Det var tungt att cykla de sju kilometerna uppför från redaktionen i dag.

Hade väldiga problem att öppna hissdörren.

Det var lite tungt, men vad kan man vänta sig när man glassat runt i bil i över två veckor.

Å andra sidan är hissdörren svåröppnad även utan otymplig cykel.

Yupp, mitt hem är bland de fulaste husen som finns

Haha, en rätt stor del av vlt.se-läsarna tycker att mitt hus är ett av de fulaste husen i stan.

Jag brukar beskriva vägen hit med "och så ser du det fulaste hus du nånsin sett och där bor jag". Verkar som jag är långt i från ensam att tycka så.

Bjurhovdatoppen är inte vacker.

Mitterminsrapport

Fy fan. Egentligen behövs inte fler ord. All ambition att skriva något som är ens det minsta intressant i texten är som bortblåst.

Egentligen borde det vara självklart

I dagens svenskan säger centerns Christer Mellstrand att barnbidraget bör slopas och inte ges till höginkomsttagare.

Även om problemen med administrativ kostnader och gränsdragningar skulle bli stora kan jag inte annat än att hålla med. Varje gång när jag hör om föräldrar som stoppar undan barnbidraget för att ge till barnet när det fyller 18 blir jag lika förbannad.

Visst är det inte fel att ge barn en bra start i livet med sparade pengar. Men jag har faktiskt ingen lust att lägga min skatt på att barn i familjer med två välavlönade föräldrar kan köpa sig en lägenhet i innerstan.

Däremot betalar jag gärna till de som verkligen använder barnbidraget till det som det är tänkt för får det. Att ge barn en bra tillvaro just då oavsett om det betyder att familjen kan ha en bil att skjutsa till träningarna, att de kan få nya glasögon när de behöver eller bidrar till huslånen så att barnet får bo kvar i sitt hus även efter föräldrarnas skilsmässa.

Dessutom vet jag att det finns föräldrar som till och med tycker att föräldrar som inte stoppar undan barnbidraget för barnens kommande lägenhetsköp försummar sina barn. Skitsnack och bara ett bevis på att dagens system är åt skogen.

Bättre då att höja barnbidraget till det dubbla för dem som verkligen behöver det.

Definitionen av gnällig tvättstugekärring

I lyckan över internet infinner sig en viss blogghysteri, men detta inlägg trodde jag aldrig att jag skulle skriva.

Jag har blivit en gnällig tvättstugekärring.

Till saken hör att vi i huset har den sunkigaste lilla tvättstuga jag sett, plus att vi bor för många på dessa tre tvättstugor. Så jag måste helt enkelt hinna med alla tvättar på de fjuttiga dyrbara tre kvällstvättimmar.

Och vad händer?

För andra gången i rad ligger någon annans tvätt. Idag behagade maskinen inte vara klar förrän tjugo över, när jag borde vara halvvägsklar med min första maskin.

Dessutom hade idioten inte använt någon centrifug överhuvudtaget, varpå hans tvätt var plaskvåt.

Så jag skriver en lapp...

EN LAPP!!!

En gnällig tvättstugelapp.

Oerhört trevlig i och för sig, vänligt förklarande att det plaskvåta tvätten ligger i torktumlaren, och ett vänligt påpekande om personen kunde ta sina kläder i från rummet till sju eftersom jag av omtanke av de som bor granne med tvättstugan måste vara klar vid tio.

Men ändå...

The centre of the mediacirkus

Herregud, varenda j*a medium hakar på den ammande skattenämndsledamoten. Jag förstår inte riktigt. Men det är ju roligt att min Hallsta/Sura-redaktion hamnar i fokus första dagen jag är där. Även om jag inte kan ta något som helst credd.


Nu måste jag tvätta. Fan vad jag hatar det.

Men att ha internet är bra. Kommer nog inte bli så mycket städat i dag... fast sjutton vad det behövs......

Internet!!!

Åh, vilken sjukt härlig känsla att ÄNTLIGEN ha fått i gång det förbaskade bredbandet!

Oerhört konstigt att Bredbandsbolagets support och tekniker inte är överens om huruvida de behöver komma in i lägenheten för att koppla in en linje. Och att de kräver att den hårt arbetande ska svara i telefon på dagtid...

Därav det sjukt långa blogguppehållet...

Men, bättre sent än aldrig...

Fick i dag uppmaningen av en intervjuperson att be uppgiftslämnaren dra åt helvete... Vet inte riktigt hur jag ska lösa det eftersom det var en väldigt hemlig uppgiftslämnare... Antar att det här är ett så gott sätt som något.