Långsamhetens dag

Tydligen är det Långsamhetens dag idag. Min hjärna måste ha förstått det, för idag händer inte mycket där uppe. Lite internet-snokande i saker jag inte har med att göra (men fy så nyfiken jag är), lite spelande och lite bloggläsande. Behöver kanske vara ledig mer än vad jag tror eller kanske är det det jag inte borde vara.

Don't call me mam!

Nytt bloggutseende igen, lite over-the-top, men herregud det är ändå sommar och somrigt intryck ger det igen. Nu har jag till och med förstått tillräckligt mycket html för att kunna rädda länklistan (som jag får fylla på igen någon annan dag.)

Introduktionen i jobbandet har gått förvånansvärt bra. Än så länge inga ångest-attacker (även om det var fruktansvärt skönt att i morse veta att jag inte skulle gå dit.

Däremot lite sorgset att de tre dagarna förra veckan gick så väldigt fort. Får allvarligt överväga att gifta mig dit eller något. För betala själv har jag sannerligen inte råd med.

Allt var dock inte frid och fröjd. Alla förbaskade engelsmän som överfaller en i varenda butik man går in i envisades med att kalla oss mam eller madam. WTF?

Förvisso stämde ju benämningen på min kära vän, men vad har jag gjort för ont? Översköjdes ett flertal gånger med en lust att klappa till personen i fråga.

Det bästa skotanten på Clarks gjorde, förutom att övertyga mig om att inte köpa en halv storlek för små skor, var helt klart att önska oss "girls" en trevlig dag. Så ska det låta. Normalt sett skulle jag blivit irriterad av att bli girlad, men det är i alla fall inget jäkla madam!

Som ett brev på posten...

Som en trevlig liten present låg en påminnelse från Telia i brevlådan när jag kom hem från världens mysigaste stad.

Jag måste verkligen säga upp mitt abonnemang. Jag pratar ju bara i mobil ändå. Sist låg mina samtalskostnader på 4 kronor. Därför blir jag lika sur varje gång jag får deras räkning. Så onödigt.

Sist tydligen tillräckligt sur för att helt radera ut räkningen ur mitt minne. Så nu får jag betala påminnelseavgift också. Inte okej.

Yrke: Inbrottstjuv

Jag tror att jag har hittat vad jag bör sysselsätta mig med om journalistiken skiter sig.

Trodde aldrig att jag numera skulle komma igenom källarfönstret.

Men när dörrskiten blåser igen. Vad gör man?

Några sår och en mängd jord och pollenpartiklar senare står jag i källaren hyfsat välbehållen. Visserligen höll fönstret på att hoppa ur gängorna, men ändå.

Jag ska nog erbjuda mig att måla fönstret också.

Tvätt och äventyr

Tvättar som en galning för att packa ordning inför London. Vilket är sjukt löjligt egentligen. För tre dar är bara tre dar. Men tre dar av sann lycka förtjänar rätt och rena kläder.

Snart ut på biläventyr i Vallentuna där besiktning av väns bil väntar. Har nog inte varit där sedan jag var stans sångfågel nummer ett. När jag blir rik och berömd kommer de klassiska klippen på mina fantastiska insatser att visas.

Så det är nog bäst att jag skiter i det där med rik och berömd. Så att det förblir preskriberat.

Bio och hyllningar

Eftersom jag var kände mig sjukt osocial igår, men ändå inte ville (eller kunde) sitta hemma och rulla tummarna, gick jag själv på bio.

Egentligen är det knäppt att jag aldrig tidigare gått själv, för det är inte världens mest sociala grej att sitta i mörker och glo på en gigantisk vit duk. Rätt så trevligt att sitta i lugn och ro. Om inget annat funkar i Västerås vet jag ju i alla fall vad jag kan göra.

Såg Pirates 3 eftersom det var den enda film som började inom rimligt kort tid. Kan väl knappast kan beskrivas som något större mästerverk, inte ens effektmässigt. Fram mot de sista action-scenerna kom jag på mig själv med att sitta och gäspa. Fast i ärlighetens namn var jag rätt trött.

En kul grej var att jag inte kunde se Mr Gibbs en enda gång utan att tänka på en viss radiolärare. Tror inte den verkliga likheten är riktigt så stor som jag upplevde den igår, utan det är snarare ett resultat av latent separationsångest från allt vad JMK heter.

Det här har verkligen varit den bästa klassen sedan mellanstadiet. Det finns inte en enda av er jag genuint hatar!

Det finns inget andra ord än de som sades i tisdagens briljanta tal: just briljanta och fantastiska.

Utspillda popcorn och krossade porslinsdrömmar

Avslutning med innebandytjejerna igår. Lite fint när 20 personer skriker nej när man meddelar att man slutar som ledare. Men ändå rätt skönt. Har inte riktigt haft den rätta motivationen det senaste året.

Kul avslutning på något Sandrews-kontor. Taco-buffé och förhandsvisning av någon ungdomsfilm som har premiär i höst. Ingen film jag någonsin skulle ha sett annars, men betydligt mindre seg än många andra ungdomsfilmer.


Annars har jag besökt oerhört många DUKA de senaste dagarna, med stigande frustration. Porslinet jag samlat på i ett par år försvann utan förvarning ur sortimentet. Det mesta har jag lyckats få ihop nu, men vanliga flata tallrikar har jag alldeles för få av. Vilket bara bekräftar att man inte ska samla på en serie eftersom man alltid hamnar i situationen att man saknar en massa delar.